Hur är man en bra supporter?

Vill du att ditt barn ska älska idrott?

Ta då ett kliv bakåt och tagga ner. Forskning visar nämligen att tidig specialisering och pushande föräldrar påverkar barnets motivation och utvecklingsmöjligheter negativt.

Inom alla idrotter finns det föräldrar som ger alltför många goda råd. De gör det givetvis av omtanke, men forskning visar att den typen av föräldraengagemang stjälper mer än det hjälper. Men vad utmärker då en bra idrottsförälder? Vad ska man göra och inte göra för att hjälpa sitt barn att utvecklas?

Johan Fallby tidigare bordtennisspelare i landslaget som nu arbetar idrottspsykologisk rådgivare ger i boken ”Gör det bättre själv om du kan” (Pintxo, 2015) råd till idrottsföräldrar utifrån aktuell forskning och egna erfarenheter.

Jag vill att mitt barn ska upptäcka idrotten. Vad ska jag göra?

– Först och främst, hjälp ditt barn att komma i kontakt med idrotten. Lek mycket och gör roliga saker tillsammans som innebär fysisk aktivitet.

Och när mitt barn väl är på tävling och jag är idrottsförälder. Vilket råd ger du då?

– Stötta så mycket som möjligt utanför idrottsarenan. Var en trygg punkt, uppmuntra, skjutsa till träningar och hjälp till med allt annat praktiskt. Det enda krav en förälder ska ställa är att barnet ska försöka göra sitt bästa utifrån förutsättningarna. Men lämna själva coachandet till tränaren och föreningen. En bra idrottsförälder är närvarande, inte styrande.

Varför ska jag som förälder inte agera extra coach?

– Tränaren kanske säger en sak och du som förälder säger en annan. Det blir helt enkelt förvirrande för barnet. Plus att barnet behöver föräldern som en trygg punkt som visar kärlek hur det än går. Det är också viktigt att barnet hittar sin egen drivkraft och blir självständig i sitt idrottsutövande, vilket är lättare om föräldern står lite vid sidan av.

Vad skapar motivation hos barn?

– Att de har roligt, känner nyfikenhet, får ta eget ansvar och lär sig nya saker. Det är oerhört viktigt att motivationen kommer främst från barnet och inte föräldern. Jag har suttit med landslagsidrottare som säger att de håller på för sina föräldrars skull, inte sin egen. De har helt enkelt ledsnat, men fortsätter för att de upplever att de sviker sina föräldrar om de slutar. Sådana idrottare har oddsen emot sig.

I vilken ålder bör barnet specialisera sig inom en idrott för att kunna bli riktigt bra?

– Generellt är det i åldern 12-13 år som barn inser att de tycker väldigt mycket om en viss idrott. Efter det kan specialiseringen komma successivt. Det skiljer sig lite från idrott till idrott, men behöver sällan ske förrän i mitten av tonåren. Beslutet om specialisering ska alltid komma från barnet, inte föreningen eller tränaren. Om barnet håller på med flera idrotter bör avslutet i de sekundära idrotterna ske naturligt. Kanske genom att det logistiskt och belastningsmässigt inte fungerar längre.

Om tränaren uppmuntrar till tidig inriktning, vad ska jag göra då?

– Debatten blir ofta polariserad. Antingen ska man specialisera sig eller så ska man utöva tio olika idrotter. Det viktiga är att barnet har kul, skapar inre motivation, lär sig olika rörelsemönster och får använda sin kropp på olika sätt. Det ökar chansen att bli riktigt bra den dag man väljer att satsa på en idrott. Om den allsidiga träningen sedan sker inom en eller tio olika idrotter spelar mindre roll. Dock är det inte alla föreningar som lyckas tillhandahålla en träning som är tillräckligt varierad, om nu barnet bara väljer en idrott tidigt. Det är en utmaning.

Och det här med att vinna och förlora, hur ska man som idrottsförälder hantera det?

– Fokusera på prestationen, inte på resultatet, och uppmuntra ditt barn att alltid göra sitt bästa. Den inställningen brukar göra att barnet vågar mer, vilket gynnar barnets utveckling och därmed – som en positiv effekt – ökar chanserna till vinst. Och kanske viktigast av allt: Visa ditt barn kärlek i både medgång och motgång.

Eget block:

https://www.sisuidrottsbocker.se/produkt/sa-blir-du-varldens-basta-idrottsforalder/